Snart sprutar det jordgubbar ur mina öron! Efter denna långa jävliga vintern så dök han äntligen upp! Vem han? Jo han som säljer dom godaste jordgubbarna som smakar svensk sommar redan nu och han står ett stenkast från mitt jobb. Tre dagar i rad har en ask med jordgubbar varit min kvällsmat...mums...

Vet inte hur nyttigt det är egentligen men det sägs att dom innehåller skyhöga mängder antioxidanter som bland annat motverkar cancer och skadligt kolesterol. Dessutom innehåller jordgubbar rikliga mängder folat och C-vitamin, fibrer, magnesium, koppar, b-vitaminer och jod så nu är jag väll överdoserad på vitaminer, tänk att "lagom" aldrig räcker för mig =/

Hittade en gammal låt med The Beatels som jag lyssnade mycket på förr som handlar om just jordgubbs fält... typ...

Nu känns det att det är vår! Underbart... En vecka tills maj och sen är det bara ca en månad tills jag drar utomlands... längtar som tusan! Nästan hela juni tillbringas utomlands sånär som på en vecka. Bikinisar har jag i massor, klänningar har jag införskaffat, nu har jag beställt lite schyssta saker från nätet som jag alltid har med mig bla detta:


Hawaiian Tropic produkter, jag kan inte leva utan dom! Det är en av de få produkter som faktiskt fungerar på mig och som min hud faktiskt tar åt sig av. Jag använder dom även vintertid men då är det rätt så svårt att få tag på dom. 

Sen beställde jag duschcreme med doften av hallonsylt också från ett av mina favoritmärken Aqualina, perfekt att ha utomlands eftersom doften sitter kvar och man inte vill använda parfym utomlands (parfym ger fläckar på huden i solen)

Nu behöver jag bara köpa lite ballerina skor, var tvungen att kasta flera stycken häromdagen när jag rensade min skogarderob sen är jag redo att åka!

Jag älskar helger, inte för att jag får sova så länge jag vill eller för att det alltid är något skoj inplanerat utan för då får jag äntligen tid att umgås med min "extra familj" en familj som jag känner mig som en del utav. När min egen mamma och pappa bor så långt bort så är det hos Nyström/Broman jag finner min glädje och där jag kan vara mig själv. Dom har sett mig gråta, skratta, vara arg ja alla sidor, både dåliga och bra.

Isabell och Bianca har jag känt så länge dom levt, det är rätt häftigt. Jag tänkte på det idag att dom har blivit så stora, Isabell som bara var 1 år när jag träffade henne är nu stora tjejen med koll på vad som är "inne" och "tufft" och Bianca som är snart är där också. För en sekund så högg det till i mig av rädsla för allt dom kommer gå igenom, krossade hjärtan, första fyllan, bli av med oskulden osv och jag önskar jag kunde skydda dom mot allt som gör ont. Men jag vet att med en sån fantastisk mamma som Linda så kommer dom ha ett bra skyddsnät.

Pojkarna är snart 10 månader och för varje helg jag ser dom så har deras utveckling tagit gigantiska kliv framåt och man ser tydligare och tydligare vem som brås på vem, Charlie är som en mini kopia av Max =) Jag trodde aldrig  att jag skulle vara den som kröp omkring på golvet och lekte massa lekar med bebisar -Thats so not me! Men nu för tiden är det just det som får mig att skratta kikna av skratt.

Jag har nyss sett Mississippi Brinner det är inte första gången jag ser den men varje gång blir jag illa berörd. Filmen är verklighetsbaserad och handlar om två FBI agenter som sänds till Mississippi där tre unga medborgarrättskämpar har mördats av lokala Ku Klux Klan-anhängare. De två polisernas skilda metoder i jakten, leder snart till konflikt mellan dem - och samtidigt fortsätter rasisterna att mörda och misshandla.

Det är en fruktansvärd film och många tänker nog att "det där är sånt som bara hände då och där" men där har ni fel. Det händer idag, här och nu mitt framför ögonen på er fast utan ett löjligt lakan över huvudet!

Vi har fått in SD i riksdagen, vi har alla dessa Sieg Heil hälsande jönsar, vi har smygrasismen i var och varannan familj där man hävdar att man ABSOLUT INTE är rasist -Men dom där människorna är ju lite annorlunda... Vi har gamlingarna som tror att varenda svartskalle som håller upp dörren ska stjäla handväskan av henne och vi har faktiskt även Ku Klux Klan medlemmar i Sverige även om dom inte syns och hörs så mycket (tack och lov) Så varifrån kommer allt detta hat? All denna icke tolerans för andra människor? Vi skickar gladeligen ner militärer till länder i krig för att göra en insats, för att försvara. Varför börjar vi inte försvara de människor vi har i vårt eget land först???

Om du har en svensk bekant som inte delar din åsikt, kanske inte tycker om samma mat som du, kanske lyssnar på en annan sorts musik eller klär sig i färgstarka kläder fast du föredrar svart och beige, inte fan har du ihjäl den personen då? Men däremot om den personen kanske var svart, från Irak eller smurfblå då finns det dom som tycker att det är tillräckliga skäl för att hata så starkt.

Varför? Varför kan vi alla inte bara vara SNÄLLA mot varandra och acceptera allas olikheter??? Kan vi inte försöka se alla personer vi möter som en människa även om personen inte riktigt tänker och tycker som du?

Usch... så här brukar jag inte känna mig. Känner mig jättekonstig och haft sockervadd i skallen hela dagen =( tror det beror på alla mardrömmar jag hade i natt... Vaknade upp med hjärtklappning och var jätterädd, jag brukar inte drömma mardrömmar men ibland kommer dom och skrämmer mig, jag vet varför och vad dom beror på, det är saker från förr som gör sig påminda... Det är vid dom tillfällena man vill ha en trygg famn att krypa in i...

Det är därför jag inte gillar skräckfilmer, rädslan man får genom en läskig film påminner mig om skräcken jag känner från mina mardrömmar och vem vill frivilligt känna sig rädd liksom?

Tydligen finns det något som kallas för "nattskräck" och det skiljer sig från mardrömmar som oftast är något du kommer ihåg medan nattskräck, eller Pavor Nocturnus, kännetecknas av en intensiv rädsla som tar sig uttryck i ett plötsligt uppvaknande, samt reaktioner som kraftigt skrikande, svettningar, hög puls och förvirring. Efteråt minns man för det mesta ingenting av det som hänt, förutom en känsla av rädsla som kan dröja sig kvar... oavsett om det är mardrömmar eller "nattskräck" så avskyr jag det och hoppas på en snäll natt inatt...

Redan fredag igen??? Hur fort gick inte denna veckan då???
I tisdags hade vi personalmöte, sen har Erika fyllt år och det firades med en middag på Griffins till sent på kvällen, sen har det tvättats och städats en kväll och sen har det ofattbara hänt, Peter Koij avled under en tävling i Västerås.

För er som inte vet vem han är så kan jag berätta att han var en mycket duktig isracing förare och hade ett aktat namn inom motorcykel världen, han blev bara 48år och hade två små tvillingar på ett år. Peter fick framhjulspunktering och kraschade in i skyddsstaketet under andra heatet och avled på Västerås sjukhus.