Varje gång så kommer tårar, när jag tänker på hur det var. Då vi tog farväl vid tåget, och jag lämnade mor och far. Fyllde 18 år den dagen, jag trodde jag visste hur allting var. Men jag förstår hur fel jag hade, minns dom orden som mor min sa...

Hon sa lycka till i den stora världen, hoppas att du får det bra, men om du inte trivs där, har du alltid mor och far ditt rum det har du kvar här vi ändrar inte om där än för det är en sak du ska veta att du alltid är välkommen hem...

Men åren gick och jag blev kvar här, jag hade tänkt resa hem någon gång men det kom alltid något emellan, som jag sa i telefon men jag ska resa hem imorgon, för att lägga blommor på en grav. Kanske stannar jag för alltid, minns dom orden som mor min sa...

Var rädd om dom ni älskar, dom finns inte för evigt...