Har funderat på varför vissa människor alltid måste ljuga, spelar ingen roll om det handlar om att dom hade blå eller röd mjölk i kaffet eller ingen alls, dom bara måste vrida på sanningen. Om man kan välja att vara ärlig eller dra en lögn VARFÖR är det då så mycket lättare att välja lögnen? Det borde vara så mycket svårare eftersom du då ska komma ihåg vad du sagt och dessutom vara orolig att bli påkommen.

Jag ser rätt lätt på en människa om han eller hon drar en lögn, det finns en viss ansiktsmimik och tonläge i rösten som man omedvetet gör när man ljuger, självklart drar alla en liten nödlögn ibland, vi är bara mänskliga, men när en person behöver en lögn att gömma sig bakom hela tiden, ja då tappar jag respekten för den personen.

Jag har känt ett par personer som var sådana, kom med massa små lögner, bortförklaringar osv osv och varje gång jag konfronterade personerna och stack hål på lögnerna fick jag höra ännu mer utlägg och förklaringar till döddagar... Tillslut orkade jag inte bry mig längre, jag stod bara och tittade när lögnerna ploppade som små grodor ur munnen och skakade på huvudet. Det farliga är att tillslut så tror man inte på något som personen säger utan blir snarare chockad om nånting råkar vara sant... Vem vill vara en sådan människa?

Dessa människor måste ha otroligt dåligt självförtroende och vara rädda att inte duga som dom är. Att hela tiden försöka anpassa sig till någon annan genom att vända och vrida på saker så att det passar den personen som dom just för tillfället pratar med måste vara väldigt påfrestande. Ibland undrar jag om dom själva ens är medvetna om att dom ljuger. På nått sätt kan jag inte låta bli att tycka synd om dom för i längden så är lögnarens straff inte det att man inte tror honom, utan i att han själv inte längre kan tro på någon och vad är det för liv att leva?