Häromdagen försökte jag göra mig vän med snön... för uppenbarligen är Kung Bore här för att stanna så jag tänkte att jag gör ett försök att göra mig vän med denna snön, kanske, kanske är den inte så jobbig som jag anser...

Jag tänkte att om jag klär på mig bra så promenerar jag till jobbet, lungt och sakta och försöker njuta av att det är vitt och vackert. JAG KAN TALA OM ATT DET ÄR INTE VITT OCH VACKERT! När jag gått från Fridhemsplan och kommit till Odenplan så gav jag upp. Det är moddigt, halt och brunt slask överallt. Kallt och varmt omvartannat (kallt när man stannar till och pustar ut för det är så jobbigt att gå i snön, varmt när man går i alla kläder) Dessutom attackerade en massa snö mig från taken... rena turen att jag inte fick nån livsfarlig istapp i skallen!

Jag FATTAR inte varför Stockholms kommun inte klarar av att ploga gånggatorna i stan? Hemma i Karlstad är det aldrig så här mycket modd. Där är gatorna hyfsat rena och man kan till och med ha högklackat på sig.

Så efter detta tappra försök kan jag konstatera att snö är vackrast när man sitter inomhus i värmen. Däremot fick jag ett väldigt spännande samtal under min promenad som kan förändra en hel del om saker går som jag vill! Spännande spännande!!! Jag är så exalterad!