Jag funderar...
Man ska jue vara snäll mot alla oavsett... samtidigt ska man stå för sina åsikter. Om min åsikt är kontroversiell och inte alls går hand i hand med vad samhället tycker ska jag då inte stå för det eller ska jag ljuga? Vi lever i ett öppet samhälle där vi har åsiktsfrihet men man får ändå inte ha en åsikt utanför normen...

Jag läste en Metro insändare härom dagen där en person klagade att det inte fanns barnfria tåg och flyg, genast dagen efter hade det kommit ett argsint svar en "Malin" (förmodligen en tjockis mamma som inte gör annat än att än att äta bullar) som påpekade hur hemskt det skulle vara om man straffade dom med barn, då kunde man lika gärna förbjuda fula människor, tjocka och illaluktande farbröder... JA VARFÖR INTE???

"Malin" skrev det med ironi, men faktum är att jag AVSKYR när tjockisar (och nu snackar jag inte lite tjock utan TJOCK) kommer och sätter sig brevid mig på bussar och tunnelbanor bara för att dom ser möjligheten att få uppta ett och ett halvt säte eftersom jag själv är liten.

Jag gillar överhuvudtaget inte skrikande ungar (JA jag vet att barn skriker men det GÅR ATT FÅ TYST PÅ DOM OCKSÅ, tro mig, om jag lyckas få tyst på barn så kan väll deras morsor det med) Jag vill inte att människor ska hosta på mig, snyta sig när jag sitter brevid, pladdra för högt, lukta illa, vara ovårdade eller ta upp för stor plats för att dom har dålig moral och äter sig tjocka. Det är vanlig hyfs och god ton att kunna uppföra sig och även kunna sköta om sin hygien och sin kropp.

Vem ska då bestämma vad som är rätt och vad som är fel tänker nog många nu... Ja vi får väll skaffa en mått tabell eller nått inte vet jag, jag uttrycker bara mina åsikter sen får ni tycka vad ni vill, jag kanske inte håller med men jag säger som Voltaire: