Min första vecka som värderare är över, det har varit så himla mycket nytt att lära sig (och då har jag ändå grunderna vad det gäller klockor och smycken) men jag måste ändå lära mig tänka om från nypris till andrahandsvärde samt göra en massa beräkningar på diverse juveler.

Jag älskar att sitta med min lupp och studera diamanternas slipningar, renhet och färg, mäta guldets halt, studera ett kostverk eller kontrollera en klockas tickande urverk...Varje föremål har en historia att berätta och jag älskar det, smycken med gravyrer talar om en kärlekshistoria, en tavla talar sitt vackra språk i bildform, en dyr och ovanlig klocka berättar om en samlares drömmar... Bara det att sakerna hamnar på auktion är i sig en historia.

Det bästa av allt är att man aldrig blir fullärd vilket är underbart för mig som alltid tröttnar när saker går på rutin och man kan allt. Det är samma sak med med mitt liv, när man inte utvecklas utan står och stampar på samma plats så tröttnar jag. Jag tror att det är därför jag har valt de vänner jag har, vi hittar alltid på saker, oavsett om det är gå ut, gå på bio, ta en promenad, eller slappa hemma... slappa hemma en fredag kan också vara nice om man inte gör det jämt.

Jag förstår inte de människor vars dagar ser likadana ut, jobba måndag till fredag, fredagsmys, en bärs på lördagen och missionärs sex på lördagskvällen...  Är inte livet en resa? Ska man då inte utforska alla delar av livet? Gör något oväntat på en veckodag efter jobbet -typ käka en fin middag på restaurang, Skippa bärsen på lördagen -gå på teater. Skippa missionärs sexet -köp kamasutra boken så slipper den delen av livet iaf gå på rutin. Gör något som bryter mot dina rutiner.