Jag älskar helger, inte för att jag får sova så länge jag vill eller för att det alltid är något skoj inplanerat utan för då får jag äntligen tid att umgås med min "extra familj" en familj som jag känner mig som en del utav. När min egen mamma och pappa bor så långt bort så är det hos Nyström/Broman jag finner min glädje och där jag kan vara mig själv. Dom har sett mig gråta, skratta, vara arg ja alla sidor, både dåliga och bra.

Isabell och Bianca har jag känt så länge dom levt, det är rätt häftigt. Jag tänkte på det idag att dom har blivit så stora, Isabell som bara var 1 år när jag träffade henne är nu stora tjejen med koll på vad som är "inne" och "tufft" och Bianca som är snart är där också. För en sekund så högg det till i mig av rädsla för allt dom kommer gå igenom, krossade hjärtan, första fyllan, bli av med oskulden osv och jag önskar jag kunde skydda dom mot allt som gör ont. Men jag vet att med en sån fantastisk mamma som Linda så kommer dom ha ett bra skyddsnät.

Pojkarna är snart 10 månader och för varje helg jag ser dom så har deras utveckling tagit gigantiska kliv framåt och man ser tydligare och tydligare vem som brås på vem, Charlie är som en mini kopia av Max =) Jag trodde aldrig  att jag skulle vara den som kröp omkring på golvet och lekte massa lekar med bebisar -Thats so not me! Men nu för tiden är det just det som får mig att skratta kikna av skratt.