Ibland kan jag inte förstå att vi ska vara SÅ förstående och försiktiga hela tiden? Att lärarna i skolan, dagisfröknar och vuxna inte vågar säga ifrån på skarpen om ett barn är dumt mot ett annat. Hur moralkärringar höjer pekpinnar och skriker om barnmisshandel vid minsta lilla tillrättaviselse.

Jag minns när jag var liten det fanns en pojke som var riktigt elak mot mig, jag tror jag gick i 2an, han knuffade mig och slogs det enda fröknarna gjorde var att säga till honoom med sin vänliga stämma att -Snälla XXXX man får inte knuffas och till mig sa dom att -Det är väll inte så farligt, du vet att kärlek börjar alltid med bråk. Tillslut fick jag nog och gav igen, jag knuffade tillbaka så XXXX slog bakhuvudet i kapphängarna och började störtgrina. Då blev det ett jäkla hallå på alla lärare mina föräldrar kallades till skolan och jag var tydligen "våldsam" det enda jag hade att säga var: -Kärlek börjar jue med bråk har ni sagt. Pojken rörde aldrig mig igen efter den incidenten.

Nu 20år senare upprepar sig historien och det gör ont i mig att lärare och vuxna som ska finnas som stöd för barnen fortfarande står som mähän och inte vågar säga ifrån. Jag skulle i måndags hämta en liten flicka från skolan och jag hade fått höra att det finns en pojke i skolan som slår henne och hennes syster samt i stort sett alla andra barn i skolan, flickan har tillsammans med hennes syster kommit hem med blåmärken. Jag frågade flickan vem pojken var och gick och sa till pojken att -Om du rör "mina" flickor en gång till så kommer du ångra dig då ringer jag jultomten och du får inga julklappar. Dagen efter hade skitungen likaväl slagit dom utan tillrättavisning från lärare. Igår (onsdag) hämtade jag båda flickorna och gick då fram till pojken tog tag i hans armar höll ett stadigt grepp så han inte kunde smita och frågade honom om han inte mindes vad jag hade sagt på måndagen? -Sa jag inte att du skulle ångra dig om du rörde flickorna? Sa jag inte det din jäkla lilla skitunge? Varför gjorde du det då? Trodde du inte att jag menade det jag sa? Efter dessa meningar börjar han darra på läppen och han är nära gråten då avslutar jag med att säga att -Passa dig jäkligt noga för nästa gång kommer jag inte vara lika snäll som jag är nu! Då börjar han gråta och jag tar "mina" flickor i handen och går därifrån.

Jag tycker inte jag var för hård. Att ungen börjar gråta var förmodligen för att han skämdes för att hans klasskamrater stod och tittade på när han blev tillsagd på skarpen. Lärarna hade tydligen ringt till flickornas mamma sen och frågat vad som hänt eftersom pojken varit ledsen, vad hade Sophia sagt och gjort? Istället för att vara tacksamma för att någon tog itu med pojken så är situationen är densamma som för 20år sen, lärarna ringer och klagar på mig, men vet ni vad? Om pojken lämnar "mina" flickor ifred så var det värt det!