Helt tomt, blankt, om man säger något i mitt ena öra så kan jag garantera att det ekar... vet inte vad jag ska göra för o få ordning på allt... Trodde det skulle bli bra efter resan men det blev det inte.

Sen funderar jag på det här med återvinning, det verkar som om alla återvinner varandras ex eller sina gamla ragg... börjar det bli brist på killar i Stockholm? Alltid känner någon, någon eller någon som varit tillsammans med den o den....mycket förvirrande... o sen alla dessa toppentjejer och superkillar som sänker sina krav så lågt att ordet krav knappt existerar, "jo men han e snäll" kanske dom säger om den lönnfeta snåla dvärgen dom blivit ihop med, eller "hon kan iaf laga mat" om den kaninkokande, kokainstinna bruden dom dejtar. Man får inte ha så höga krav sägs det.

VADÅ inte ha höga krav??? Klart som fasen man får!!! Om man inte har krav på den man träffar så betyder det ju på något sätt att man själv inte anser sig vara värd så mycket mer än det man får. OM man träffar nån som springer runt med massa andra så tycker man uppenbarligen att man inte är värd att vara den enda, träffar man nån som gång på gång avbokar förutom när det passar den personen själv så anser man tydligen det är ok att vara en leksak vid behov, träffar man en snålis så är man tydligen inte värd en middag och vice versa träffar man nån golddigger så är man inte värd mer än kassako.

Jag vet mitt värde och vad jag kan ge, aldrig att jag skulle träffa nån som inte kan uppfylla det tillbaka.