Måste man alltid vara stark? Kan man inte få vara vilsen och ledsen ibland? Totalt förvirrad och rotlös? Och be någon annan lösa problemen åt dig?
Led mig och jag följer...

Men det funkar inte så i vårt samhälle, här ska man vara stark och lyckas på egen hand annars är man en svag människa. Men utomlands i de flesta länder har du en hel familj och vänner som säger vad du ska och inte ska göra, vad som är rätt och vad som är fel. Är detta system så himla fel? Egentligen?

Läste en artikel om zigenare och deras klaner och deras överstehuvud berättade i artikeln att om någon tex drack för mycket så sa helt enkelt denna överste till honom: -Sluta dricka och så slutade han för han var för rädd för att gå emot. Föräldrar som säger till barn gör så, gör si... dom gör det av omtanke (för det mesta) vilket skyddar barnet, är inte dessa regler faktiskt bra? Borde vi inte ha det så hela livet?

Nej vi ska kastas ut i en värld när vi är "vuxna" där vi ska förlita oss på oss själva och våra känslor och hur bra beslut fattar man när man är fast i känslostormar? Jag fattar sällan bra beslut vare sig jag är glad, ledsen eller arg. Jag känner och agerar utifrån det, vilket innebär att jag säger precis det jag tycker och gör så som känns bäst just för stunden vilket kan vara skrämmande för många och sätta mig i tråkiga situationer som hade kunnat undvikas om någon sagt -Gör inte så i stället för att jag handlar utifrån mina känslor.