Det går sin tid mellan mina blogginlägg men då och då dyker dom upp, när mina funderingar blivit för stora för att hålla kvar i huvudet...

Just nu funderar jag på detta med att hålla dörrar öppna... den senaste tiden har många av mina vänner råkat ut för detta syndrom och jag själv var med om det för nått år sen... Hur kommer det sig att så många sneglar på om gräset är grönare på andra sidan? Håller dörrarna öppna ifa det kanske dyker upp något bättre, när man börjar snegla är det inte då redan dags att gå? Har man inte redan då stannat för länge?

Människor som är i relationer tampas med oro över sin trygghet när dom hittar tecken på att deras partner kanske lever ett annat liv vid sidan om, webbcam-sex, msn och mail-konversationer som gränsar till något som gör att man får ont i magen, okända tjejer/killar som dyker upp som "vänner" på facebook, internet har skapat en hel värld av gröna marker... och ännu värre är det när det finns barn inblandade, ska jag bryta upp vår familj för att hon/han hade sex sms på mobilen med någon som inte var jag? En gång ett misstag, två gånger en vana, men om man inte upptäckte den första gången då? Om det inte var första eller sista gången? Om man hittar en sak, vad döljer det sig när man gräver djupare och hur kommer det sig att man alltid hittar nått? Har människor alltid varit såhär men att vi nu för tiden lättare blir påkommna?

Vi singlar då? Vi tampas med rädslan av att förlora vår frihet och hjärta till någon som kanske efter ett tag gör det som det jag nyligen beskrivit. Vem vet vem som är värdig nog att komma ens hjärta och själ tillräckligt nära för att man ska riskera att bli sårad...igen... jag skriver "igen" eftersom det finns en anledning till att det tog slut med vår förra partner och inga uppbrott är fina, man blir alltid sårad oavsett om man är den som väljer att gå eller om man är den som blir lämnad, valde man att gå så fanns det förmodligen skäl som hade sårat en tillräckligt mycket för att ta steget.

Som singel är det ingen lätt match heller... det är vi som träffar de män som befinner sig i ett förhållande men som saknar respekt och kärlek för sin partner... Jag personligen börjar bli mörkrädd över vad jag ser och hör... Jag vet män som är gifta, har barn och samboförhållande men oavsett konstellation så befinner dom sig på porrklubbar, söker efter gravida kvinnor för att ha sex med, ligger med små och stora pojkar, horor, vanliga svenssons tjejer som hoppas mannen ska lämna sin partner osv listan kan göras lång. Nu blir det lite vinklat för jag kan inte tala om hur det ser ut från killarnas sida men det kanske är samma för er?

Vad har hänt med den passionerad himlastormande kärleken som kommer och "knock you down" som Keri Hilson sjunger om? Romeo och Julia, Tristan & Isolde, Odysseus & Penelope, kärlek tills döden skiljde dom åt. Hur skulle det sett ut om Romeo en dag sa till Julia -Sorry gumman men du är inte rätt för mig jag är kär i din mamma och låg med henne i natt. Typ... Förmodligen skulle han inte ha modet nog att säga det utan dragit nån lögn men ni fattar poängen.

Kanske det hela handlar om rädsla, rädsla för att binda sig och uppleva saker som gjort ont förut? Kanske man tror att man blir mindre sårad om man har massa andra alternativ att välja på? Men det finns inga garantier i livet eller kärleken. Man får kasta sig ut utan fallskärm och hoppas på att landa mjukt, inte se problem, inte dra massa förhastade slutsatser utan helt enkelt låta sig föras bort i ett lyckorus med massa fjärilar i magen...

Om vi alla satsade på en kärleksaga värdig att dö för, då skulle det inte finnas några sårade eller ledsna människor... Jag tänker hoppa utan fallskärm när jag hittar någon att dö för och hoppas att han fångar mig =)
Gör det du med.