Hon ligger på knä för madonnan,
och jag förstår henne väl:
Det finns ingen väg mellan människor,
ingen väg som för till en annan människas själ.

Jag sitter ensam i världens natt
och är väl till döden trött.
Det finns ingen enda att gå till,
ingen enda bland alla de många,
de många tusen jag mött.

Som sammet och silver är himlens valv.
Jag ser mot en stjärnas ljus,
mot en ensam stjärna som brinner
högt över gatornas myller
och människors hus.

Min stjärna flammar hög och sträng
till människor för ingen bro.
Det finns ingen väg för min längtan.
Det finns bara lysande stjärnor
och hög, klar tro.