Satt och pratade med en vän idag och kom in på ett djupt ämne, nämligen om hur folk uppför sig mot sina medmänniskor i dagens samhälle. Vi sa att vi kan inte förstå att folk är så respektlösa som dom är nu för tiden...eller nu för tiden, dom var kanske det förr också men på ett annat sätt. Men förr så var man artig på ett annat sätt, reste sig när en kvinna reste sig vid bordet, tog av sig hatten/mössan inomhus, höll upp dörren osv... alla dom här små sakerna som tillslut blir något stort...

Människan har gått från att vara människa till att bete sig som ett djur. Fast att kalla oss djur är nog snarare en förolämpning mot djuret som faktiskt drivs av sina instinkter och trots allt älskar dig och är dig hängiven så länge du ger dom mat och behandlar dom väl. Vi människor har blivit slit och släng varor och så fort det inte passar så hoppar vi från den ena till den andra utan att ansvara för vad vi själva har gjort eller kunde skött bättre och det är bara oss själva vi tänker på i första hand.

Men vi saknar inte bara respekt och ljuger för varandra vi ljuger och är respektlösa mot oss själva också genom att tro att de handlingar vi utför och som känns lättast är dom som också är bäst i slutändan, fast egentligen kanske det är så att det som känns jobbigast att göra är det som är rätt?

För hur många gånger har du vänt bort blicken när du ser en hemlös tigga?
Eller tänkt för dig själv  -Jag ska inte lägga mig i när du sett någon bli orättvist behandlad, eller valt att ljuga om något för att skydda ditt eget skinn?

Om vi alla slutade ta den lätta vägen och mötte det som är jobbigt, respekterade folks vilja och ord så skulle nog snart världen bli en aning bättre plats att leva på...