Do You Belive In Love? Och finns den i en storstad?
Är människor är lite annorlunda i småstäder? Jag tror att vi som växer upp i små städer får en annan syn på livet? Kanske är jag fördomsfull nu.
Ingenting behöver vara stressigt. Det är ok att stå och småprata med kassörskan/kassören på Ica (för det är ju ändå grannens son/dotter) man låser inte alltid dörrarna, man kan gå in hos grannen på fika utan att ringa och bestämma tid och dag. Sen kör folk bil väldigt långsamt och dåligt i mindre städer (eller så är det bara min mamma) hihihi ;)
Ingenting behöver vara stressigt. Det är ok att stå och småprata med kassörskan/kassören på Ica (för det är ju ändå grannens son/dotter) man låser inte alltid dörrarna, man kan gå in hos grannen på fika utan att ringa och bestämma tid och dag. Sen kör folk bil väldigt långsamt och dåligt i mindre städer (eller så är det bara min mamma) hihihi ;)
Men en sak som jag tycker är underbart med mindre städer är familjekänslan som verkar finnas. Man träffar någon när man är 20 och sen vid 23 är man förlovad med barn på väg och ofta håller folk ihop livet ut... eller var det förr man höll ihop för evigt? Jag känner nästan ingen som har skillda föräldrar, kanske det är därför jag lever med tron om att gifter sig det gör man bara en gång och aldrig igen... det heter ju i nöd och lust så om det blir jobbigt så ska man ta sig igenom det tillsammans inte genom att skilja sig åt. Men det är min åsikt.
I storstäder gäller det att vara störst, bäst och vackrast...den som har mest prylar när han dör vinner liksom..... men saker kan inte fylla tomheten i ett hjärta. Som kille verkar det som att man ska ha tjock plånbok, massa brudar runt sig (och inte hon normalviktiga tjejen på ica, utan hon som ser ut som en pinne med enorma boobs från slitz) grymaste bilen, och massa vänner som har samma saker.
Som tjej är det viktigt att du helst inte äter mat, du ska fyllt din kropp med diverse plast utfyllnader och/eller kemikaler, helst ska du vara jätte sexig hela tiden, viktigt att känna alla killarna som passar in på beskrivningen ovan, och du kan absolut inte vara ihop med Henrik som jobbar som snickare...typ...
Detta är steriotypen för storstäder, visst blir man påverkad, även jag kan få mina slängar av storstads syndromet men en sak som ALDRIG kommer bli påverkad av detta är min syn på kärlek. Jag vill inte ha en man som styrs av pengar, jag vill ha en man som styrs av sitt hjärta och sin känsla. Det finns några bra ordspråk om pengar:
-Att ha tillräckligt är lycka, att ha mer än tillräckligt är olyckligt. Det gäller för allting, men särskilt om pengar.
-Den bästa livssituationen är att inte vara så rik att man väcker avund och inte heller så fattig att man möter förakt.
-Ju mer pengar man har, desto fler människor lär man känna vars enda förbindelse med en är pengar.
Kanske har jag fel, men är folk från småstäder annorlunda än vad folk från storstäder är? Och blir man annorlunda om man flyttar till stor/småstad???
Kommentarer
Postat av: jenn
tycker du jag gjorde fel som skilde mig från victor då alltså???
Postat av: Sophia
Nej gumman det tycker jag inte, misshandel räknas inte in i nöd och lust...
puss <3
Trackback