Är vi verkligen säkra på att vi saknar det vi söker?
Eller försöker vi hitta det vi en gång hade? Snurrar vi på i samma spår och gör samma misstag om och om igen? Men hur bryter man ett mönster? Jag vet att jag har inte lärt mig det, så jag stänger av mina känslor i stället för att inte bli sårad. Jag är verkligen livrädd för att släppa in en person i mitt liv och sen att den personen bara stannar där för ett tag. Då är det bättre att dom inte blir en del utav mitt liv alls...  

Jag vill gärna tro att "what you see, is what you get" men jag vet att det inte är så, förut var jag hård på utsidan men mjuk inuti vilket gjorde att folk körde över mig men nu har det ändrats. Nu är jag är snarare go o glad kexchoklad på utsidan men hård inuti, jag har lärt mig sätta regler och gränser för hur mycket jag tolererar att folk gör mot mig tyvärr kanske jag blivit för hård? Jag är jättenoga med att folk håller de löften dom ger även om det är minsta lilla för om man inte kan hålla ett litet löfte så vad händer om det gäller viktigare saker? Minsta lilla lögn kan få mig att backa, men visst ett misstag kan alla få göra, en gång är ingen gång, men två gånger är en vana och folk med dåliga vanor vill jag inte ha i mitt liv.

Så hur gör man för att hålla vågskålen balancerad?
Hur vet man vad man vill?
Hur gör man för att bryta ett mönster?