Idag är det fredagen den 13e, men varför anses just idag vara en oturs dag och varifrån kommer denna rädsla för ett tal och en veckodag? Att vi i vår del av världen fruktar fredagen den trettonde är faktiskt en ganska ny företeelse. Var för sig är oviljan mot fredag och talet 13 mycket gamla, men sammankopplingen kan inte spåras längre tillbaka än till mitten av 1800-talet. Vi övertog förmodligen tanken ifrån USA, där kopplingen redan var etablerad. Sedan dess har övertron spritt sig allt mer, och fredagen den trettonde-filmerna har hjälpt till att sprida kunskapen om fenomenet. I dessa slaktas unga människor på det värsta tänkbara sätt, så snart det blir fredagen den trettionde.

Förklaringen för rädslan för både veckodagen och talet går långt tillbaka. I den kristna världen ansågs fredagen vara en ohelig dag, eftersom det var den dagen som Jesus blev korsfäst alltså på långfredagen. Den förrädiske Judas var gäst nummer tretton vid den sista nattvarden, och det gick illa för honom, eftersom han gick och hängde sig efteråt.

Troligen måste man dock gå ännu längre bakåt i tiden för att hitta de egentliga rötterna. Fredagen som olycksdag härstammar förmodligen ända från det gamla Mellanöstern, där fredagen var dagen för offentliga avrättningar och andra bestraffningar. Det hävdas även att Eva frestade Adam med det förbjudna äpplet på en fredag, och därmed var orsak till att de tvingades lämna paradiset.

Den ursprungliga orsaken till siffran tretton dåliga rykte finns dock troligen att hitta för 5000 år sedan hos sumererna. De hade en kalender med tolv månader à 30 dagar och vart sjätte år en trettionde skott månad. Då den trettonde månaden föll utanför det normala året med dess jämna och fullkomliga tolv månader, kom talet att symbolisera det onormala, något som överskred normala gränser, och denna uppfattning har alltså hängt med sedan dess.

Än idag finns det respekt, eller rent av rädsla för talet 13. Det finns ingen våning tretton i en skyskrapa i USA och du kan inte heller sitta på plats tretton i ett flygplan, den raden finns helt enkelt inte. Samma sak gäller på många hotell i världen där det inte finns en trettionde våning, och inte heller ett rum nummer 13. I Frankrike och Italien säljs det inga lotter i statslotteriet med nummer 13, och på många flygplatser finns det ingen trettonde gate. I vissa städer kan man även hitta gator, där man helt enkelt har hoppat över talet 13. Det finns till och med en fobi för fredagen den 13e, Paraskavedekatriafobi, jag får snarare fobi för att uttala det ordet...

Däremot finns det vissa sammanträffanden som tål att tänkas över, som tex:
Dennis Kenyon (en uppvisnings pilot) som kraschade för första gången under sin pilotkarriär på 56 år och med 13000 flygtimmar på helikopter. Han hade otrolig tur att överleva kraschen och kunde kravla sig ut med bara några skråmor i ansiktet.

Sen har vi den berömda Fairchildolyckan en händelse som inträffade fredagen den 13:e oktober 1972, då ett Fairchildflygplan havererade i Anderna under en inflygning till flygplatsen i Santiago i Chile. Piloterna trodde att planet låg fritt från Anderna, men när planet dök genom molntäcket slets vingarna av mot de vassa klipporna och planet hamnade i en snötäckt dal. 32 människor överlevde kraschen, men de flesta svalt ihjäl. 72 dygn senare när planet hittats, fanns det bara 16 personer kvar. De hade överlevt vistelsen i den bistra kylan genom att äta köttet från de döda. Historien har blivit känd bl.a. genom filmen Alive som till stor del bygger på denna händelse.


Eller  Apollo 13-olyckan (vem har inte sett filmen) den olyckan sågs av många människor som det ultimata beviset på att talet bär på en förbannelse. Det amerikanska rymdskeppet, som skulle ha landat på månen, skickades upp den 11 april 1970 klockan 13.13 från avfyringsramp 39 (3 x 13). Femtiosex timmar senare, alltså den trettonde april, drabbades Apollo tretton av en explosion i en syretank, vilket tvingade de tre astronauterna att avbryta uppdraget. Före uppskjutningen hade befälhavaren James Lovell skrutit med att astronauterna på intet sätt var skrockfulla, och att de hade föredragit att skickas upp den trettonde. Det skulle han kanske inte ha sagt ...

(hmm...och av en tillfällighet nu när jag korrekturläser min text inser jag att jag har skrivit talet tretton i sifferform exakt tretton gånger...)