Jag och några vänner satt och disskuterade om detta med vänner mellan könen. Kan en tjej och en kille vara platoniska vänner? Finns det inte alltid en viss attraktion?

Visst jag har en hel del killkompisar, men nog har dom på fyllan sagt ett och annat som inte är så vänskapligt och visst kanske jag hade ett annat intresse av dom från början än bara vänskap, men man lär ju känna varandra och kanske inte klickar mentalt oavsett hur attraktiv en person är och då dör känslorna ut...eller? Så är det för mig i alla fall...

Eller om man växt upp tillsammans, då ser man varandra som bror och syster tror jag, samma sak med vänners pojkvänner dom blir dina killkompisar...

Men annars tror jag det är svårt att vara platoniska vänner, alltid någon part som känner något mer än den andra alltid någon som känner sig lite förbisatt eller sårad.
Varför är det så här? Är det för att vi just är av olika kön? För att Gud skapade oss till man och kvinna som älskande? Jag menar kolla i din vänskapskrets på det motsatta könet... finns det någon där som du helt ärligt kan säga att du aldrig tänkt tanken att det kan hända något med? eller har hänt... om han eller hon inte faller under kategorien" vänns ex/pojkvän" eller "barndomsvän"