Liar, liar, pants on fire!
Att det ska inte vara så förbannat svårt att vara ÄRLIG! Det är inte ens svårt att stava till... men ändå går folk bakom ryggen på varandra, baktalar, ljuger och undanhåller saker!
Jag har träffat tillräckligt många lögnare i mitt liv så att jag kan se tecknen och JAG HATAR LÖGNER. Var ärlig mot mig och jag är förlåtande och förstående... vissa gånger väljer man att inte se, men man vet innerst inne när folk undanhåller saker för en... det kan vara både vänner och ens partner...
Senaste veckorna har det varit lliiiiite för mycket av undanhållande av sanningen.
VAD ÄR PROBLEMET????
Vänner/Bekanta som inte säger rakt ut att
-Nej vi kan inte ses idag jag ska träffa Kalle, Lisa eller vad fan dom nu kan heta sen blir det jävligt jobbigt när storyn inte håller hela vägen ut.
Whats that point?
Om nu person A inte vill/orkar/har lust att träffa mig o fika utan hellre gör det med Kalle eller Lisa så blir väll inte jag sur över det, däremot blir jag sur när jag går förbi och ser dom sitta o fika när person A egentligen skulle jobba över/var sjuk/se på fotboll...
(Detta var bara ett exempel på en situation)
Folk är i regel dåliga lögnare och skapar en story med massa hål och lyckas inte hålla ordning på lögnen och jag brukar oftast låta dom tro att dom lyckats och när det gått tillräckligt lång tid så klipper jag banden i stället...
En klok vän sa idag att:
-Folk ljuger i regel när dom vet att det dom gör inte är rätt.
Det stämmer. Om du inte har något att dölja behöver man inte ljuga. Visst jag ljuger när det gäller födelsedagar och sådana saker men varför ljuger folk om struntsaker? Varför säger man att Lisa ringde när det egentligen var Kalle? Varför undviker man att svara när Lisa ringer när man är med vissa personer men inte med andra? Varför säger man att man ska träna när man egentligen sitter o fikar? Varför säga att man jobbade till 16 när man egentligen slutade en halvtimma tidigare?
Jag undrar vad som är värst, alla dessa mytomaner som springer lösa...
(Mytomani, Från Wikipedia:
Mytomani (myt + mani) innebär att en person, en mytoman, ljuger mer eller mindre tvångsmässigt, det vill säga utan att det finns någon tydlig orsak till lögnen.
Mytomani är i sig självt ingen psykiatrisk diagnos. Ibland kan den härledas till narcissism, paranoia eller schizofreni, ibland till olika tvångssyndrom. En mytoman känner ingen skuld när han eller hon ljuger, det blir en "sport" att testa om omgivningen tror på ens lögner, även om de egentligen är betydelselösa.
Många mytomaner skapar en myt om sig själva varifrån de kommer, hur deras uppväxt har varit, hur mycket pengar de har, vad de jobbar med osv. Orsakerna kan vara flera, dels att verka mer intressant, dels att väcka omgivningens medlidande etc.
Vissa mytomaner tror själva på sina lögner, andra gör det inte. Vad som händer när man avslöjar en mytoman är olika beroende på personlighet och bakomliggande orsaker till beteendet. Man bör dock vara försiktig, avslöjandet kan ibland utlösa våldsutbrott, ibland självdestruktiva eller depressiva beteenden.)
eller han som ljuger EN men stor lögn?
Kommentarer
Postat av: Tato
Med ärlighet i själen kommer man alltid långt i livet.
Trackback