Deja Vu av det dåliga slaget...
Alla har varit där någongång...
Haft den där oroliga, jobbiga känslan... som deja vu av det dåliga slaget... oavsett vad man varit med om så när man är mitt uppe i det så kan man jämföra det med ett sår, man ramlar och slår sig ordentligt, såret läker men blåmärkena är kvar ett bra tag och sen finns det bara ett ärr, men varje gång man ser ärret, eller blir påmind om olyckan så kan man känna hur ont det gör.
Haft den där oroliga, jobbiga känslan... som deja vu av det dåliga slaget... oavsett vad man varit med om så när man är mitt uppe i det så kan man jämföra det med ett sår, man ramlar och slår sig ordentligt, såret läker men blåmärkena är kvar ett bra tag och sen finns det bara ett ärr, men varje gång man ser ärret, eller blir påmind om olyckan så kan man känna hur ont det gör.
Så hur kan man påskynda läkningen? Finns det ingen antibiotika? Plåster? Amputera? Hur länge ska det göra ont? Bär man alltid med sig saker som man gått igenom eller är det bara vissa saker som fastnar?
Jag funderar på om man som vuxen lättare tar till sig av nederlag, kanske man tar mer illa vid om någon är elak än man gjorde som barn. Barn bråkar slåss men är oftast vänner igen efter en kvart, max en vecka. Dom har inte heller lärt sig "slå under bältet" genom att använda fula ord, psykisk eller fysisk misshandel... dom kanske som mest rycker varandra i håret. Men ju äldre vi blir dessto mer verbala blir vi och som alla vet även ord kan göra ont.
Så vem ska skydda, lära och uppfostra barnen så att dom när dom blir vuxna inte skadar sin medmänniska genom våld, otrohet eller helt enkelt genom och vara rakt igenom ond? Även om man har en god uppfostran så blir vissa människor onda och elaka, så hur kan man slippa all dejavu av det onda slaget?
Vissa människor verkar vara osårbara medans vissa människor alltid går omkring med närheten till gråten, beror detta på vad dom gått igenom eller deras egna styrka? Hur blir man så stark att man är opåverkad av det andra gör mot dig? Rycka på axlarna och säga bättre lycka nästa gång är en underbar egenskap eller är själva egenskapen att dom döljer sorgen väl? Så vad är lösningen för att slippa dålig dejavu? Och hur motverkar vi den när den kommer?
Vissa människor verkar vara osårbara medans vissa människor alltid går omkring med närheten till gråten, beror detta på vad dom gått igenom eller deras egna styrka? Hur blir man så stark att man är opåverkad av det andra gör mot dig? Rycka på axlarna och säga bättre lycka nästa gång är en underbar egenskap eller är själva egenskapen att dom döljer sorgen väl? Så vad är lösningen för att slippa dålig dejavu? Och hur motverkar vi den när den kommer?
Kommentarer
Postat av: Lily
Tror nog aldrig man blir bättre på det där, man tar bara till sig olika saker. Hoppas helgen har varit bra! Kram
Trackback